Så skapar du fantasynamn som låter som en enda värld

För att skapa fantasynamn som låter som att de hör till en och samma värld ger du varje kultur en liten uppsättning ljud och några få stavelseformer, bygger varje namn av dem och förkastar allt som bryter mönstret. Hundra namn gjorda av samma åtta konsonanter och fyra vokaler känns som ett folk. Hundra namn som hittas på ett i taget känns som hundra författare. Namngeneratorer är bra på att producera råmaterial, men de kan inte tala om vilka namn som hör till vilken kultur. Dina ljudregler kan.

Varför ljuden kommer först

Tolkien skrev i ett brev till Houghton Mifflin 1955, som det citeras på Wikipedia, att hans verk var ”i grunden språkligt till sin inspiration”: ”Uppfinnandet av språk är grunden. 'Berättelserna' gjordes snarare för att ge språken en värld än tvärtom. För mig kommer ett namn först och berättelsen följer.” Du behöver inte gå så långt. Men hans metod visar varför påhittade namn från olika böcker känns olika: var och en är ytan på ett ljudsystem.

Mark Rosenfelder, författare till Language Construction Kit, gör den praktiska versionen av poängen. Icke-lingvister, säger han, börjar ofta med alfabetet och lägger till några apostrofer och diakritiska tecken, och resultaten ser sannolikt alltför engelska ut, har många fler ljud än nödvändigt och är något som författaren inte vet hur man uttalar. Han säger också att ordningen på arbetet spelar roll. Han listar vad han måste göra för att skriva en kort inskription på sitt eget påhittade språk: bestämma ljuden, skapa lexikonet, sedan grammatiken, alfabetet och så vidare. Att arbeta baklänges leder till ett inkonsekvent om inte osammanhängande resultat, och hans dåliga exempel är Hergés syldaviska i Tintin-böckerna, som hittades på i bitar allt eftersom behovet uppstod, så att ingen konsekvent fonologi kan härledas ur resterna.

Steg 1: Välj en ljudpalett för varje kultur

Välj en handfull konsonanter och vokaler för varje kultur och lämna resten utanför. Rosenfelders nyckel till ett naturalistiskt språk är att lägga till eller ta bort hela dimensioner i stället för enskilda ljud. Ett språk kan ha en hel serie palataliserade konsonanter, eller sakna en hel serie som engelskan har. Tillämpat på namn betyder det att utelämna en hel klass av ljud, så att läsaren hör frånvaron.

Två egna exempel visar idén.

Ingenting på en karta säger att de här två folken är olika, men läsaren hör det. Lägg till en tredje kultur först när berättelsen besöker den.

Rosenfelder noterar att den här sortens effekt används flitigt. Hos Tolkien, säger han, använder orkiskan gutturala ljud och många konsonanter rikligt, medan alvspråken är mer vokalrika, med välljudande l och r. Han påpekar hur mycket tonande ljud ändrar intrycket för engelsktalande: jämför Tolkiens Gorbag, Shagrat, Lagduf, Muzgash med de tonlösa Corpac, Shacrat, Lactuf, Muscash. Han återger också ett påstående från vissa lingvister att främre vokaler som i och e antyder litenhet och hög tonhöjd, och bakre vokaler som a, u och o antyder storlek och låg tonhöjd, även om han tillägger att undantag inte är svåra att hitta, framför allt engelskans small och big. Behandla det som en tendens att använda med avsikt, inte som en lag.

Steg 2: Fastställ en stavelseform

En stavelseform är en regel som ”konsonant, vokal, valfri konsonant”. Rosenfelder säger att han ville att hans språk verdurian skulle se milt bekant ut, och att en vänlig stavning och en enkel (K)(K)V(K)-stavelsestruktur hjälper till att göra det inbjudande, medan xurniska utformades för att se mer främmande ut. Du väljer hur främmande en kultur ska se ut för din läsare. En sträng form håller namnen konsekventa, och ett sällsynt undantag (ett namn från en annan kultur, en främmande titel) blir en signal.

Steg 3: Bygg namn av rötter

I stället för att hitta på varje namn hittar du på några få ordbitar och kombinerar dem. Rosenfelder beskriver avledning som ett sätt att mångdubbla rötternas användbarhet och hålla ett språk konsekvent, med suffix, prefix och sammansättningar som bok-plats för bibliotek, och säger att dessa processer är användbara även om du bara vill ha ett ”namngivningsspråk”.

Ett litet exempel för lagunstäderna:

Sju delar ger dig redan sju namn och många fler kombinationer, och läsaren kan känna släktskapet mellan dem: Tavil är Tavesis stad, och en Vesali vaktar tidvattnet. Du behöver inte förklara något av det. En rollfigur som kallas Limali av staden och Limena av sin mor har redan en historia.

Rosenfelder lägger till tre varningar. Sätt dig inte ned och hitta på hundra ord på en gång: du får slut på inspiration, eller så börjar alla låta likadant. Ge inte varje möjlig stavelse en betydelse, eftersom riktiga språk inte fungerar så. Och spara långa ord till kombinationer av korta.

Steg 4: Använd en generator med försiktighet

Rosenfelder säger att det inte är svårt att skriva program som slumpmässigt genererar ord som respekterar en stavelsestruktur, men ljud är inte jämnt fördelade i naturliga språk: engelskan använder många fler t än f, och fler f än z. En generator som behandlar alla ljud likadant ger namn som känns slumpmässiga. Hans egen lexikongenerator, säger han, hanterar viktningen.

I praktiken använder du en generator som du använder en lista med barnnamn i så namnger du rollfigurer: som en källa till råmaterial, filtrerad genom din palett. Behåll de namn som passar, justera resten och skriv ned regeln du använde så att nästa namn följer den.

Steg 5: Kontrollera uttalbarhet och persongalleriet

Säg varje namn högt. Om du inte kan säga det hoppar läsaren över det. Lägg sedan ut persongalleriet som du skulle göra med vilket annat som helst, med initialer och stavelseantal, och kontrollera att inga två namn ligger nära varandra. Kontrollerna för hela persongalleriet finns i så namnger du rollfigurer, och frågor om världsbygge kan hjälpa dig att avgöra vilka kulturer din berättelse faktiskt besöker.

Där källorna är oeniga

Tolkien och Rosenfelder är överens om att ljudet kommer före berättelsen, och skiljer sig i skala. För Tolkien var uppfinnandet av språk grunden för hans verk. Rosenfelder lägger ut hela ordningen, från ljud till lexikon till grammatik, och säger också att avledningsprocesserna är användbara även om du inte vill ha mer än ett namngivningsspråk.

Båda skalorna passar olika böcker. En roman som varar en säsong i en stad behöver en sida regler. En serie över kontinenter drar nytta av hela metoden. Kostnaden för för lite struktur är namn som känns godtyckliga, och kostnaden för för mycket är ett språk som läsaren aldrig ser.

Vanliga frågor

Hur får jag fantasynamn att låta som att de hör ihop?

Ge varje kultur en begränsad uppsättning ljud och några stavelseformer och bygg alla dess namn av dem. Förkasta varje namn som faller utanför mönstret.

Behöver jag hitta på ett helt språk för fantasynamn?

Nej. Rosenfelder noterar att avledningsprocesser är användbara även om du inte vill ha mer än ett namngivningsspråk. En kort lista rötter och ändelser räcker.

Är apostrofer i fantasynamn ett problem?

Rosenfelder säger att icke-lingvister ofta lägger till apostrofer och diakritiska tecken på engelska bokstäver, vilket gör att namn ser engelska ut, med fler ljud än nödvändigt och ett okänt uttal. Använd dem bara om de står för ett ljud som du kan beskriva.

Kan jag använda en namngenerator för fantasy?

Ja, som råmaterial. Filtrera resultaten genom dina ljudregler, eftersom generatorer ofta behandlar alla ljud likadant medan riktiga språk inte gör det.

Hur många stavelser ska fantasynamn ha?

Variera längderna inom ett mönster, men håll de namn du använder oftast korta. Rosenfelder råder dig att bygga långa ord av kortare.

Där Musael passar in

När du har en ljudpalett och en handfull rötter behöver de ett hem. I Musaels Kodex för värld och rollfigurer kan du ha en post för varje kultur med dess ljud och rötter nedskrivna i anteckningarna, och poster för varje person och plats byggda av dem. Namn i dina scener länkar tillbaka till sina poster, så att du kan se var var och en förekommer. Musael genererar inga namn. Det hjälper dig att förbli trogen dem du valde.

Källor

• Mark Rosenfelder, ”The Language Construction Kit”: zompist.com och den längre texten på zompist.com/kitlong.html
• Mark Rosenfelder, ”Hergé's Syldavian”: zompist.com
• J. R. R. Tolkiens brev, som det citeras i Wikipedia, ”Languages constructed by J. R. R. Tolkien”: en.wikipedia.org